|
Bild
på Katrineholmsscouter år 1911 samlade kring
kårchefen Sven Forssén.
|
Katrineholms scoutkår
är fortfarande efter 90 års verksamhet "alltid
redo" att göra sitt bästa för att föra
de grundläggande tankar och idéer vidare, som
lord Baden Powell of Gilwell år 1907 sammanfattade i
sin bok "Scouting for boys". Kaptenen och
gymnastikläraren Ebbe Lieberath från
Göteborg blev tilltalad av hans idéer och
översatte boken till svenska. I februari 1910 kom den
ut och blev en verklig succé.
Starten
Efter att ha läst boken beslöt banktjänsteman
Sven Forssén att starta en scoutavdelning för
pojkar i Katrineholm. Året var 1910. Metoden att
"Lära genom att göra" och grundtanken, som idag
anpassats till vår tids levnadsförhållanden
och förutsättningar, kan sammanfattas så
här:
• Ge barn och ungdomar en
fostran i scoutlagens anda
• Hjälpa medlemmar
att i samverkan med andra utvecklas som individer och
medmänniskor med samhällsansvar
• Ge medlemmarna kunskap
och ansvarskänsla för miljön
• Genom friluftsliv
väcka känsla för naturen Som en del av
världsscoutrörelsen verka för medvetenhet och
förverkligande av FN:s deklarationer om de
mänskliga rättigheterna
För att gå vidare
med scouting i Sverige beslöt de stora
scoutavdelningarna i Stockholm och Göteborg att
sammankalla alla kända pojkscoutgrupper i landet. 38
grupper hörsammade kallelsen, där även
Katrineholmsscouterna ingick och kom till det konstituerande
sammanträdet i Stockholm den 3/1 1912, då
Sveriges Scoutförbund bildades och Ebbe Lieberath blev
dess chef.
Sven
Forssén, kårchef åren 1910-1915
I början möttes han av stora
svårigheter, då hela scoutrörelsen
ansågs tillhöra överklassen, ledd av
militärer, eftersom den införda scoutdräkten
associerade till en militär uniform.
Tanken var dock, att uniformen
skulle vara en praktisk arbetsdräkt för alla, rik
som fattig.
Vardagskläder vid denna
tid var inte lämpliga för rörliga lekar och
hårt friluftsliv. Ännu idag används denna
dräkt, mellanblå skjorta och halsduk med
sölja, av ca 75 000 svenska scouter och ca 25 milj i
hela världen. Forssén kämpade dock på
med arbetet i kåren, men saknade egen lokal,
varför verksamheten oftast fick bedrivas ute i
naturen.
Under första
världskriget förde scoutkåren dock en
tynande tillvaro, men kom åter igång efter
krigets slut.
Mauritz
Ejdervik, kårchef åren 1920-1928.
Den första egna
lokalen
Verksamheten ökade och år 1925 fick
kåren av greve Claes Lewenhaupt disponera en liten
stuga, som var ett lämpligt utflyktsmål och
belägen vid Boda kvarn. Samma år började
stationsskrivare Martin Sjöman, en av
förgrundsgestalterna, en verklig klippa, som ledare i
kåren. Då ordnades även en egen lokal i en
vindsvåning vid Kungsgatan 1. Lokalen inreddes med
ledarrum och samlingsrum med patrullskåp. Lokalen
användes i 10 år. Att scoutkåren var
uppskattad för sin verksamhet fick man bevis för,
när Harald Thoursie, år 1928, i hård
konkurrens fick en plats i det första
Gilwellägret, en högre ledarutbildning, som
hölls i Sverige vid Rockelsta slott.
Flera
ledare
Genom Martin Sjömans driftiga ledning organiserades
år 1928 ett läger under pingsthelgen vid
Claestorp, där bl a kårer från Arboga och
Eskilstuna deltog. I slutet av detta år blev han
också å kårchef och var i
kårledningen fram till slutet av 40-talet.
En annan kunnig ledare och
stor idealist under 30-40-talet var "Gammelvargen",
Carl-Erik Ekström, son till skrothandlare Ekström
vid torget. Carl-Eriks fru var verksam som vargungeledare.
Även överläkare Carl Ellwyn engagerades
för att bl a lära ut den s k "första
hjälpen". Vissa övningar förlades också
till hans sommarhus vid Bonäs.
Noterbart under 30-talet var
scoutkårens firande av scoutförbundets
20-årsjubileum, som hölls på teatern Rialto
belägen på Bondegatan. Gösta Segerhed
glömmer aldrig, när han fick hälsa på
Sveriges scoutchef Ebbe Lieberath.
Vargens
kåk
Vargens kåk, ett känt begrepp inom
kåren och på gång- och cykelavstånd
från Katrineholm, uppfördes år 1928 av
patrull Vargen. Ett blockhus av liggande klentimmer
beläget på högsta punkten av berget mellan
nuvarande scoutstugan och KSK:s bastu vid
Forssjösjön. Såväl vinter som sommar
levde man här lägerliv. På kvällen
tändes lägerbålet. Scoutsånger
sjöngs och pinnbröd bakades. Huset renoverades
år 1947 under ledning av Arne "Gusten" Gustavsson.
Insidan förstärktes med plywoodskivor, som Arnes
pappa hade fixat från Karossen. Tyvärr kollapsade
huset under 50-talet.
|
|
Bild
på Vargens kåk 1931
-
Historisk återblick
- Starten
- Sven
Forssén kårchef 1910
-1915
- Muritz
Ejdervik, kårchef 1920 -
1928.
Den
fösta egna lokalen
- Flera
ledare
- Vargens
kåk
- Flickscouting
- Flickscouternas
stuga
- Ny
lokal 1934
- Den
genuina scoutlokalen
- Vargungar
- Scouter
- Hemligt
rum
- Hornvalls
jaktstuga
- Modellflyg
- Internationellt
läger
- St
Georgsdagen 23 april
- Majbålet
- Martin
Sjöman, kårchef 1928 - 1948, flyttar från
Katrineholm
-
Sten-Åke
Fritz, kårchef 1950 - 1956, startar
sjöscouting
-
Allan
Larsson, kårchef 1957 -
1960
- En
scoutgård skapas i Ranegiska villan. Pojk- och
flickscouterna går
samman.
- Stalls
Backe - den moderna
scoutgården
- 10-årsjubileum
|
Flickscouting
Sveriges flickscoutförbund bildades år 1913, men
det dröjde 9 år innan man i Katrineholm startade
en flickscoutkår under ledning av Tony Hörberg.
Den utvecklades jämsides med pojkscoutkåren.
Flickscout var man mellan 11 och 16 år, därefter
senior. Mellan 8-10 år kallades man Blåvinge.
Dräkten för flickscouterna bestod av en
mörkblå skjortklänning i kraftigt
bomullstyg, grön halsduk, blå
båtmössa, ett bälte med ringar och
karbinhakar samt ett spänne i form av ett
klöverblad med fackla. Blåvingens dräkt var
densamma, men med en vit snibb som halsduk.
Verksamheten drevs liknande
pojkarnas, men något stillsammare.
Gemensamma sammankomster
förekom mycket sällan, men den årliga
populära julfesten med ringlekar i Röda ladan var
gemensam, där också blåvingar och vargungar
invigdes.
Flickscouternas
stuga
För att flickorna skulle få ett eget
utflyktsmål uppfördes en stuga år 1947
på en udde vid Forssjösjön. Lokalpressen
uppmärksammade det första lägret, som
anordnades i juni 1948. Samma år deltog kåren i
ett stort internationellt läger i
Västergötland. Efter sammanslagning av
kårerna byggdes stugan ut och ytan fördubblades.
Bryggor har tillkommit för jollesegling och
kanoting.
En ledande kraft för
flickscouterna under 15 år fram till sammanslagningen
1960 var Elisabeth "Pippi" Täcklind. Hon var
lärare och skicklig, hängiven ornitolog.
Både flick- och pojkscouter deltog i
fågelexkursioner under hennes egen speciella
ledning.
Ny
lokal
År 1934 blev det "nya badhuset med
tvättinrättning" vid stadsparken klart. De
båda kårerna kunde nu expandera på
övervåningen i det gamla badhuset vid
nordöstra hörnet av Drottninggatan och
Djulögatan, en träpanelad vinkelbyggnad i
två våningar. På det nedre planet flyttade
Systembolaget in. Det centrala läget,
lättåtkomligt och med möjlighet att visa upp
sig på stan, blev en bra reklam för
rörelsen. Var lokalen låg visste alla - över
Systembolaget. Längs norra tomtgränsen hade
uppförts en förrådsbyggnad (ett
skärmtak), där tomma spritlådor
förvarades. Den östra delen av tomten var
gräsbevuxen, lite ovårdad, men lämpad
för olika utomhusaktiviteter, som t ex kast med
livlina, "lägga spår" mm. Vid grusytan nära
entrén stod en flaggstång, där man kunde
öva sig att hissa och hala den svenska flaggan. Att
kunna hantera flaggan var mycket viktigt, eftersom scouterna
ofta anlitades vid officiella sammankomster, där
flagghissning ingick Men det roligaste och mest
spännande var att leka och smyga bland de tomma
spritlådorna.
Den
genuina scoutlokalen
Från entrén ledde en rak och brant
trätrappa upp till andra våningen. Till
vänster låg flickscouternas och till höger
pojkscouternas lokal. Den senare utgjordes av ett stort
rektangulärt rum med tak och väggar av
pärlspont, svagt grönmålat. Golvet var av
brett golvträ, skurgolv.I taket hängde genombrutna
fyrkantiga lampor av trä, formade som scoutliljor och
tillverkade på SKF:s snickeriavdelning genom
inköpschef Korpes försorg. Övre
vindsbjälklaget stöttades upp av sex
brunmålade stolpar, som högst upp var utformade
som "afrikanska kungahuvuden", vilket gav ett exotiskt och
spännande intryck. Lokalen präglades också
av en doft blandad av gammalt trä, damm, surt skurgolv
och ett litet stänk av spillbrännvin från
bottenvåningen. På kortväggen till
vänster hängde en stor beigemålad knoptavla
med ett 60-tal uppmonterade och fernissade knopar, där
strypsnaran var i häftigaste laget "den man kunde
hänga folk med". Tavlan inköpt och tillverkad
centralt. Över denna hängde ett stort
älghuvud. Mitt på kortväggen en med
scoutlilja dekorerad dörr, som ledde till ledarrummet.
Till vänster i rummet ett stort brunmålat bord
med sittplatser. På kortändan ett bastant
högsäte med vertikala runda stockar på
ömse sidor. Ryggstöd och sits klädda med
älgskinn och armstöd av runda stockar. över
huvudhöjd en belyst infälld silhuettbild av St
Göran och draken på pergament. I högra delen
av rummet fanns en sittgrupp i grönt tyg. Ledar- och
rådsrummet fick man tillträde till först
när man fyllt 16 år.
Vargungar
Vid hörnan, till höger om ledarrumsdörren,
var vargungarnas lya. I väggvinkeln uppmonterade
masonitskivor målade i blåsvart färg
föreställande ett bergsmassiv med stor gul
måne, där en ylande varg avtecknade sig.
Nedanför på golvet en stor "Akelaklippa"
täckt med ett imiterat tigerskinn. I halvcirkelform
sittplatser för vargungarna på obarkade
björkstubbar. Verksamheten, en förskola till
scouting, drevs mest i form av lekar och spännande
högläsning ur bl a Djungelboken. Utflykt
anordnades till scouternas årliga pingstläger
på Lagnö i sjön Kolsnaren.
Vargungarnas dräkt bestod
av en mörkblå trikåtröja, ett
scoutbälte, en rundskuren grön mössa med gula
ränder och liten skärm. När man var invigd
som vargunge, fick man också bära den gula
halsduken.
Scouter
Längs den norra ytterväggen stod scouternas fyra
patrullyor avskärmade med säckväv, spänd
över ett ramverk av trä. I den första lyan
huserade patrull Ekorren. Lyorna var möblerade med
bord, bänkar och sittkubbar. Patrullen, 6-8 pojkar, var
den minsta enheten och leddes av en jämngammal
patrulledare med stor pondus. Sammanhållningen
övades genom hårda lekar och strapatser. I lyan
bestämdes om hajker, övades knopslagning,
surrningar och man förberedde sig för de olika
klassproven. Före tävlingar med andra patruller
eldade man upp sig med patrullrop.
Ekorrens rop lät så
här:
Ekorren
är patrullens djur, vi trivs bra i hans natur.
När vi oss på möten övar och i
skogen ut vi strövar.
Alltid käcka scouter är - Ekorren, ekorren,
ekorren
På östra
kortväggen, centralt placerad mellan två stora
fönster, infäst i väggen, stod en
flaggstång av obarkad björk. Vid
avdelningsmötets början ställde patrullerna
(i regel fyra stycken) upp sig i gruppkolonner framför
flaggan. Två scouter hjälptes åt att knopa
fast flaggan vid linan, en skotstek högst upp och en
råbandsknop längst ner. Under flagghissning
gemensam hälsning. Information lämnades av
avdelningschefen ang mötets uppläggning mm.
Mötet avslutades med att flaggan halades,
scoutbönen "Käre Fader i din himmel, du som alltid
söker mig". . och lösenordet
"Var redo - alltid redo".
|
|
Bild
från pingstläger på Lagnö
1944
-
Historisk återblick
- Starten
- Sven
Forssén kårchef 1910
-1915
- Muritz
Ejdervik, kårchef 1920 -
1928.
Den
fösta egna lokalen
- Flera
ledare
- Vargens
kåk
- Flickscouting
- Flickscouternas
stuga
- Ny
lokal 1934
- Den
genuina scoutlokalen
- Vargungar
- Scouter
- Hemligt
rum
- Hornvalls
jaktstuga
- Modellflyg
- Internationellt
läger
- St
Georgsdagen 23 april
- Majbålet
- Martin
Sjöman, kårchef 1928 - 1948, flyttar från
Katrineholm
-
Sten-Åke
Fritz, kårchef 1950 - 1956, startar
sjöscouting
-
Allan
Larsson, kårchef 1957 -
1960
- En
scoutgård skapas i Ranegiska villan. Pojk- och
flickscouterna går
samman.
- Stalls
Backe - den moderna
scoutgården
- 10-årsjubileum
|
Hemligt
rum
Invid flaggstången fanns en väggfast stege, som
genom en lucka ledde upp till vinden.
I början av 50-talet
inreddes ett hemligt rum av nyingarna (seniorscouter).
Mellan varje takstol fästes plywoodskivor, som
brunlaserades. Mitt i rummet stod ett lågt bord,
där varje medlem hade sin speciella plats. Samtliga
hade var sin blå drakslinga uppmålad i taket med
sitt scoutnamn, sina speciella egenheter textade i runskrift
samt bomärke. "Vikingarna" runt bordet var Skumpa, Bjo,
Linkan, Affe, Pigge, Huttrik, Mögg och Gute. För
dekorationsmålningarna stod Jan-Erik "Skumpa"
Abrahamsson. Det hemliga rummet kunde även nås
genom att klättra upp på yttertaket, öppna
takluckan och över vinden söka sig dit. Den
södra sidan av lokalen upptogs av låsbara
patrullskåp. I den förvarade patrullen bl a
loggbok och patrullkassa, yxa, livlina, gipsavgjutningar av
djurspår m m. Ovanpå skåpen
förvarades fanor och patrullflaggor. Mitt på
golvet stod ett stort rektangulärt bord med
sittplatser. All inredning var blåmålad. Lokalen
tålde hårda lekar. Man spelade såväl
"trashockey" som innebandy och bordtennis och ingen
utomstående blev störd.
Hornvalls
jaktstuga
Under 40- och 50-talen hade man också tillgång
till Hornvalls jaktstuga, en fyrkantig träbyggnad med
pulpettak, som innehöll en stor öppen spis, bord
och en sovalkov. Stugan var uppförd i den täta
skogen nära Myrhällen bortom Trolldal. Många
hajker förlades dit och tälten sattes upp på
de gamla kolbottnarna. Stugan är numera riven.
Modellflyg
För att bredda verksamheten startade Rune Manning
år 1943 en avdelning för modellflyg. Intresserade
pojkar handplockades från skolorna. Bernt Larsson,
Pelle Roos, Claes von Bothmer m fl kom på så vis
in i scouterna. Man deltog flitigt i flygtävlingar, men
avdelningen lades ner år 1945. Pojkarna fortsatte dock
inom kåren.
Internationella
läger
Stora internationella läger anordnades utanför
Paris år 1947, på Gränsö i
Västervik år 1946 och på Åvatyr i
Stockholm år 1950. Kåren var representerad
på samtliga läger. Parislägret var en s k
världsjamboree. De svenska deltagarna leddes av
scoutchef greve Folke Bernadotte och i hans stab, som bestod
av fyra personer, ingick Katrineholmsscouten Axel "Acke"
Gustafsson som adjutant. Uttagningen av Acke visade att
Katrineholms Scoutkår hade ett gott anseende.
St
Georgsdagen 23 april - Scouterna skyddshelgon firas
Alla scouter samlades på Drottninggatan
utanför scoutlokalen. Martin Sjöman och
övriga ledare såg till att marschordningen blev
den rätta. Först fanborgen, sedan musikkåren
och därefter de båda kårerna med
blåvingar, vargungar, flick- och pojkscouter. Martin
Sjöman var klädd i kakifärgad rock och
spetsbyxor, brunbeiga benlindor, kraftiga skor och en
magnifik storbrättad, brun scouthatt. Ingen tvekan om
vem som var chef. Alla nya scouter var spända
inför invigningen, men de svåra klassproven, som
vart och ett krävt en personlig ansträngning, var
nu avklarade. St Georgsmärkena var också
slutsålda och nu skulle man till kyrkan för att
bli invigd till scout och erhålla III-klassmärket
och för de mer erfarna I- och II-klassmärken. I
kyrkan tar scouterna plats längst fram vid koret.
Huvudtalet hålls av kommunalborgmästaren Hilding
Hjelmberg, iförd scoutdräkt. Klassvis får
scouterna gå fram och avge sitt scoutlöfte,
hämta sina märken, som delades ut av
kårcheferna Martin Sjöman och Elisabeth
Täcklind. Märkena är placerade på en
sköld formad som en scoutlilja och klädd i svart
sammet. Kyrkan var fullsatt och det hela var mycket
högtidligt.
Majbålet
På 30-talet anordnades majbål vid en liten
öppen plats uppe på skogsåsen mitt emot
nuvarande Furuliden. Hög brandrisk förelåg,
varför brandsoldater vaktade med en enormt stor
handdriven brandspruta. En ny plats blev aktuell i
början på 40-talet, skolområdet väster
om Södra skolan, där Järvenhallen nu ligger.
En vecka före den sista april började scouterna
bygga bålet. Ofta fick man ris från olika
håll, men ibland fick man för hand dra ris
från hyggen i omgivande skog. Fyra träslanor
surrades ihop och bildade en pyramidformad stomme. Tomma
tjärtunnor byggdes in för att ge bättre fyr
och för att hålla elden igång längre.
En av kårens patruller utsågs till vaktpatrull,
ett prestigefyllt uppdrag. Oftast den patrull, som
sålt mest St Georgsmärken. På
Valborgsmässoaftonens eftermiddag placerades fem
försäljningsbord ut på bockar med 20 meters
mellanrum längs skogsåsen. Väster om skolans
gymnastiksal, i en liten skogsdunge, restes och
inhägnades vaktpatrullens tält och en
lägereld förbereddes för att klara den kyliga
natten. Vatten fylldes i hinkar och enrisruskor
hämtades för bekämpning av eventuella gnistor
från det stora majbålet. Väster om
rishögen restes ytterligare ett tält för
korv- och senapsförvaring och en kokgrop grävdes.
Över denna placerades fotskrapor för kokkittlarna.
När de sedvanliga
vårfestligheterna avslutats i stadsparken stod
scouterna marschklara på Djulögatan. Facklor
tändes och man tågade mot det väntande
majbålet. Väl framme ställde man sig runt
den mäktiga rishögen och på en given
visselsignal fördes facklorna in på ca en meters
höjd, där vaktpatrullen preparerat riset med oljig
trassel indränkt i fotogen. Folk strömmade till,
lite frusna och hungriga för att fortsätta
vårfirandet. Bålet flammade upp till
åskådarnas applåder och jubel.
Fotogenlyktorna på borden tändes och den lite
jäktade vaktpatrullen fick tränga sig fram till
försäljningsborden med de varma korvkittlarna.
Korvförsäljningen tog fart dock utan bröd,
men med mycket senap. Vinsten från
försäljningen klarade det mesta av kårens
utgifter under året. Ingen musikunderhållning
förekom. Man stod i grupper och småpratade och
såg- på de stora flammorna, som också
dramatiskt avspeglade sig i tennishallens fönster. En
och annan raket avfyrades. Fotogenlyktorna lyste punktvis
upp, så även den lilla elden vid vaktpatrullens
läger. I skenet från elden vid kokgropen kunde
man också följa det intensiva arbetet. Ett
välregisserat skådespel av scouterna, en
tradition som fortfarande lever, men nu i en
förändrad form och flyttad till Djulö.
Scouterna säljer emellertid fortfarande korv. Numera
med bröd.
Martin
Sjöman, kårchef 1928 - 1948, flyttar från
Katrineholm
Pga ändrade arbetsförhållanden flyttar
Martin Sjöman från Katrineholm och lämnar
kåren. Hans son Karl-Martin, avd chef inom kåren
och väl lämpad som kårchef, övertar
ledarskapet. Hans fru Gun är aktiv som vargungeledare.
Tyvärr varade deras ledarskap endast en kort tid,
då även de flyttade från staden.
Sten-Åke
Fntz, kårchef 1950 - 1956, startar
sjöscouting
Från Österåker, skolad i en där
livaktig kår, kom Sten-Åke Fritz och tog
över ledningen. Under hans tid startades
sjöscouting, som drevs fram till år 1968.
Kåren ägde två segelbåtar, Galejan
och Hilda, med hemmahamn i Läppe. Numera har man
övergått till jollesegling.
Ny lokal sökes
Exploateringen av centrala tomter med dåligt
utnyttjad byggrätt gör, att huset vid
Drottninggatan skall rivas och man tvingas flytta.
Någon ny lämplig lokal finns inte att uppbringa
centralt, men en källarlokal på Kapellgatan 15
blir en nödlösning för pojkscouterna, men man
hamnar i "bakvatten". Året är 1957.
Flickscouterna hyr en egen lokal på
Storgatan.
Allan
Larsson, kårchef 1957 - 1960
Allan Larsson fick ansvaret att med små medel
försöka inreda den nya lokalen. Hjälp med
detta fick han av scoutföräldrar och vänner.
Verksamheten tar åter fart och bl a startade man en ny
scoutavdelning vid Nävertorpsskolan. Som komplement
till lokalen på Kapellgatan har man tillgång
till torpet Kolugnen beläget inne i skogen med infart
från Nyköpingsvägen. En gemensam hajk med
den nya avdelningen och med övernattning vid stugan
blev ett uppskattat initiativ, som för många
deltagare blev ett minne för livet. Tyvärr
vandaliserades torpet och all lägerutrustning
förstördes. Torpet reparerades nödtorftigt,
men revs ner en kort tid därefter.
|
|
-
Historisk återblick
- Starten
- Sven
Forssén kårchef 1910
-1915
- Muritz
Ejdervik, kårchef 1920 -
1928.
Den
fösta egna lokalen
- Flera
ledare
- Vargens
kåk
- Flickscouting
- Flickscouternas
stuga
- Ny
lokal 1934
- Den
genuina scoutlokalen
- Vargungar
- Scouter
- Hemligt
rum
- Hornvalls
jaktstuga
- Modellflyg
- Internationellt
läger
- St
Georgsdagen 23 april
- Majbålet
- Martin
Sjöman, kårchef 1928 - 1948, flyttar från
Katrineholm
-
Sten-Åke
Fritz, kårchef 1950 - 1956, startar
sjöscouting
-
Allan
Larsson, kårchef 1957 -
1960
- En
scoutgård skapas i Ranegiska villan. Pojk- och
flickscouterna går
samman.
- Stalls
Backe - den moderna
scoutgården
- 10-årsjubileum
|
En
scoutgård skapas i Ranegieska villan - pojk- och
flickscouterna går samman
Vid sammanslagningen år 1960 sökte man en
bättre och mer ändamålsenlig lokal.
Föräldraföreningen med 1:e kriminalassistent
Stig Malmborg i spetsen fick så småningom fram
en mycket bra lösning, när man år 1964,
efter ombyggnad, kunde flytta in i den Ranegieska villan i
kvarteret Spejaren vid Talltullen. Scoutgården blev en
utmärkt samlingspunkt för verksamhet både
inom och utomhus i hela 23 år och leds nu av en
kårstyrelse på ett för tiden anpassat
sätt gemensamt för både flick- och
pojkscouter med utflykter, hajker, läger, kanoting,
jollesegling och fjällvandringar. Inom Katrineholms
Scoutkårs IF spelades volleyboll, basket och fotboll.
Blåvingar och vargungar var ej längre med i
organisationen.
I mars år 1987 brann den
Ranegieska villan. Nästan allt förstördes
såväl inredning som material. Bland det man
lyckades rädda fanns en plåtlåda med gamla
handlingar, loggböcker och fotoalbum, men ingen annan
dokumentation.
Stalls
backe - den moderna scoutgården
Scouterna var som alltid redo att ta i med nya krafter.
Under våren 1987 klarade man verksamheten i
provisoriska källarlokaler. En ny lokalisering vid
Stalls backe föreslogs av stadsarkitektkontoret och
till hösten inköptes baracker. Efter renovering,
om- och tillbyggnad kunde den nya och moderna
scoutgården med huvudbyggnad och två flyglar
invigas hösten år 1991. Det nya läget med
närhet till skogsåsen ger stora möjligheter
för övningar och spännande
utflykter.
10-årsjubileum
Många ledare har under årens lopp med intresse
och entusiasm lagt ner ett stort arbete för att driva
scoutverksamheten i Katrineholm till den position, som den
har idag. Förra året, 2001, firade man
10-årsjubileum av den nya scoutgården under
ledning av scoutstyrelsens ordförande Roland Eriksson.
För att markera jubileumsåret hade man vid
entrén till gården uppfört en portal av
stockar sammanfogade i gammal stil med perfekta surrningar.
Kåren har idag 200 medlemmar och är den ledande i
distriktet med en mycket aktiv kårstyrelse. Verksamhet
bedrivs varje dag. Nu förbereder man också en
tillbyggnad, där ett större kök skall
inrymmas för att klara en förväntad expansion
för framtiden. Slutsatsen blir att Katrineholms
Scoutkår fortfarande är "ALLTID REDO".
|
